.

Jag är helt ärligt en ny person. Kanske inte så mycket utåt så att folk ser. Men inombords är jag så jävla förändrad.

det är svårt att beskriva, men lugnet inom mig är så fantastiskt gött.

26 januari upplevde jag en av mina värsta dagar. Det var då allt eskalerade och det var då allt började på nytt. Det är konstigt när det finns ett före och ett efter. Den här perioden har ett före och ett efter.

Före är en dimma. Med skuld, skam och en klump i magen. Tror inte att jag visste om det då, men det är så jag skulle vilja beskriva det nu när klumpen, skamen och skulden har släppt. Det har inte släppt helt, men det är mycket bättre och jag känner mig mer medveten om att det existerar. Kommer på mig själv ibland.

Ibland har jag utmanat mig själv, ibland har jag inte vågat. Men det sköna är medvetenheten.

Igår när jag gick hem från en underbar kvälll ute, så kände mer eufori än vad jag gjort på länge. Jag känner eufori ofta nuförtiden, men igår var den magisk. Jag hade en helt underbar eftermiddag, kväll och natt. En spontankväll med underbara människor. Det är så mkt hjärta och ödmjukhet så jag spricker.

Jag tänker på hur allt var för ett år sedan, och hur allt är nu. Jag är avvis på mig själv.

Numer ser jag mig själv, och gillar mig själv mer än vad jag gjorde förut. Jag tar beslut mer för mig själv, än för någon annan skull. Detta är svårt, och det är självklart att vissa beslut tas för att jag "borde", men inte lika ofta som förut. Att jag gillar mig själv är ngt nytt. Det är spännande. Jag vet inte hur jag kom dit, men det började hos terapeuten. Han såg mig och sa att jag var en fin människa. Jag började tro på honom. De nya vännerna jag börjat hänga med, bekräftar mig på ett annat plan. Och jag börjar tro på dem med.

Just nu känns allt så äkta och bra.

Jag svamlar, som vanligt.

Idag hade jag ett jättebra samtal med en arbetskamrat som jag ser kämpar på samma sätt som jag gjort den senaste tiden. Det är fint att prata enskillt och se varandra och lyssna. Vi sa fina saker, och jag tror att vi bägge kände en värme när vi lämnat rummet. Det är fint och äkta :)

Igår träffade jag mitt ex som jag inte sett på evigheter. Vi var ihop i några år, och bästisar några år efter det. Har var min "person". Det var så konstigt att se honom igår, skakade lite efter mötet. Vi har inte setts på väldigt många år, så min reaktion är nog inte så konstig. Men idag känner jag inte så mkt. Hade det varit för ngr månader sedan hade jag haft helt andra känslor, och grubblat massa. Det vet jag. Nu var det nog bara skönt att ses på ett sätt, och skönt att det inte är vi längre :)

R ringde inatt också. Jag sa nej och det känns jätteskönt, och jag känner mig stark. Det hade jag inte gjort för ngr månader sedan. Men nu är jag bättre själv än med honom.

Sen undrar jag över meningen med att jag på två dagar sett min terapeut fem gånger. Fyra gånger igår och en gång idag. Han måste vara riktigt speciell. Visar sig ibland för att påminna mig om att han finns. Det var så fint att han var på samma uteställe igår. Där jag kände sån eufori, så var han nära. Det var fint. Han är så fin.

Till alla "nya" : Tack för att jag får lära känna er, och för att jag får lära känna mig själv.

Till fina kollegor : Tack för att ni ser mig och låter mig vara jag

Till alla "gamla" : Tack för att jag fortfarande får vara i ert liv och lära känna er ännu mer.