.

Det är alltid jobbigt att tappa bort sig själv.
Oftast märker man inte förrän det är försent, att man inte känner igen sig själv längre.
Där är jag nu.
Jag vet vem jag är yrkesmässigt (för där har jag utvecklats mycket och funderat mycket kring). Men jag har glömt bort den privata jag. Jag känner inte igen mig själv och känner nog att jag är en person som jag inte vill vara.

Jag ser denna höst som början på en resa att finna mig själv igen och starta upp på nytt.

Jag har precis kommit hem från ett kundmöte med min blivande chef. Jag presterade inte alls så bra som jag skulle vilja. Men jag känner ändå att det finns orsaker till detta, bla att jag inte ens börjat jobba för dem ännu. Dock så känns det så jäkla rätt i magen. Om det fortsätter såhär och om min blivande chef tror på mig lika mycket som han gör nu. Så kommer vi göra nåt jävligt bra tillsammans. Jag har framtidstro och det känns så jäkla grymt.

Förhoppningsvis så sker det inte bara mycket på det yrkesmässiga planet, utan även på det privata. Jag hittar tillbaka till glädjen och får bli en mer utåtriktad person igen. Jag känner mig lite instängd i mig själv, vilket är sjukt frustrerande. Dags att blomma ut.

Men denna resa tror jag kommer bli rolig och jag ser fram emot kommande utmaningar. En av de första är att hitta boende. Lättare sagt än gjort? :)