.

Det känns inte alls bra för tillfället.
När man känner såhär så funderar man alltid på om det någonsin kommer bli bra igen. Det undrar jag nu med.
Och man tänker alltid att såhär less har jag aldrig varit förut. Det kanske jag har, och jag kommer säkert att bli det igen.
Man är bra på att glömma.

Just nu känns livet väldigt instängt och fyllt av rutin, vilket jag inte alls gillar. Jag gillar inte mig själv i dagsläget. Jag känner mig bitter, sur och missunsam. När hände detta?

Jag vet att jag måste ta mig ur det själv. Det är ingen annan som kan göra jobbet, men jag vet inte vad det är jag ska göra. Det känns jobbigt, jag har inte hittat vägen ut.

Jag känner mig ensammast i världen och har ångest för semestern. Jag vill inte spendera den hemma hos mamma och pappa ännu ett år. Ett alternativ är att inte alls ta nån semester, men då blir jag ju kvar här. Och här vill jag inte vara...

Jag vet att endel av receptet är att flytta. Det är en del av vägen ut. Det löser inte alla problem, men det är ett stort problem. Att jag börjar hata att vara här.

Är det nån som känner igen sig. Jag är säkert inte ensam med mina känslor (?).

Nåt som hänger ihop med mitt tråkiga liv är min oerhört jobbiga granne. Men det jobbiga är hur jag reagerar på henne. Hon festar varje helg och jag mår verkligen dåligt av det. JAG har gjort det till ett jättestort problem. Jag hörde att hon var hemma ikväll och spelade musik, och jag började på en gång må dåligt. Nu hörs höga skratt och min puls går upp och jag mår dåligt. Herregud vad patetiskt!! Ja hon är ett problem, men hur jag reagerar är fan ett större problem. Skärpning.

Kanske bloggen från och med nu kommer handla om vägen ut. Hur jag tar mig från här till att bli glad och motiverad igen. Jag är just nu bara trött, less och bitter. Sorry för det alla som behöver tampas med det.