att förlora någon nära, som inte står en nära

I söndags dog min farmor.

Jag har ibland funderat över hur jag kommer reagera. Det är länge sedan vi hade en bra relation. Den fick sig en törn för kanske 10 år sedan. Efter den händelsen har jag inte riktigt gett henne plats i hjärtat. Vi har inte knutit an och kommit nära varandra.

Därför har tanken på hennes bortgång kännts så konstig. Hur reagerar man när en nära släkting går bort som man inte känner sig nära?
När pappa ringde och berättade att hon var död, kom jag genast att tänka på min reaktion för många många år sedan när mina föräldrar bråkade.
Jag vaknade av att pappa skrek NEEEEJ!!!, väldigt högt. Det enda jag kunde tänka på vad att dom skulle sälja min häst. När jag gick in och frågade vad det var, kom pappa gråtandes och sa att mamma ville skilja sig. Sedan låg han i min säng och grät hela natten.

Så nu när pappa ringde och berättade om farmor så fick jag samma känslor. Han skickade först ett sms om att jag skulle ringa när jag vaknade. Jag ringde för att kolla om det var något allvarligt, när han berättade om farmor var min känsla :men det var väl inte så allvarligt ?!
Han grät jättemycket och jag försökte trösta honom.

Efter någon timme kom reaktionen. Kände mig väldigt ledsen och jag lät mig sörja.
Det var riktigt skönt och välgörnade att ha en hel dag där jag kunde ägna all tid jag behövde åt att vara ledsen. Jag behövde det.

Begravningen är om två veckor. Jag vet inte om döden någonsin kommer lägligt, och det känns jättehemskt att säga att det kommer opassande. Men begravningen kommer opassande om man får vara så ärlig? Min första arbetsdag på mitt nya jobb förskjuts en dag då begravningen är den dagen jag skulle börjat.

Jag tolkar det ändå som något fint. Mitt nya jobb är starten på ett nytt kapitel och farmor vill göra ett avtryck även i detta kapitel. Det är fint. Sedan sätts attityden på det nya jobbet på prov på en gång. Är det ok att gå på begravning din första arbetsdag? Jag tror det...

--------

Min syster och pappa är väldigt ledsna över att inte ha sagt hej då. Jag förstår dem. Det är ett tag sedan de sågs och allt hände väldigt snabbt.
Jag är väldigt glad att jag var där för några veckor sedan och hon kändes väldigt pigg och glad. Vi pratade om massa roligt och jag fick berätta om min flytt hem. Vi sa hej då - det var jätteroligt att ses!!




Kommentarer
Postat av: maddi

Ursäkta, vem är du?

2011-12-23 @ 12:09:07
URL: http://fakelove.blogg.se/
Postat av: maddi

ursäkta, men vem är du?

2011-12-23 @ 12:12:56
URL: http://fakelove.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0