om att falla

hum... undrar om vindarna har vänt (?)

Det har kännts som om den senaste tiden varit bra. Ända sedan flytten har jag i stort sett tyckt att det blåst positiva vinder och att saker fallit på plats. Det har inte kännts perfekt - men när gör det det?
Jag vet ju att sånna grejer går i perioder och när det varit bra ett tag så kommer alltid ett bakslag och det känns som om allt går emot en.
Så känns det nu. När jag försöker se realistiskt på det så vet jag att det bara är ytliga grejer - men det kan ändå påverka en så mycket.
När jag kom hem från semestern (som för övrigt var UNDERBAR) så hade datorn lagt av. Beroende som man är så fick jag "panik" och införskaffade en ny efter nästan en vecka. Idag när jag skulle åka till stranden så la bilen av och jag fick beställa bärgning till en verkstad.
När man är i situationen så känns det som om världen faller samman. När det hände det här med bilen så kände jag mig så fruktansvärt ensam här i staden. När det händer sånna här grejer och man inte vet vart man ska vända sig så känner man sig faktiskt väldigt liten. Sen vet jag ju att det fixar sig och att det BARA är en bil och det enda jag förlorar är pengar. Men känslan att det finns INGEN inom en radie på 20 mil som jag kan ringa för att få hjälp av gör en väldigt väldigt liten.

Häromdagen frågade mamma om jag ville med till Thailand i januari. Visst - om jag får ledigt och beroende på hur mkt det kostar. Kollade sedan med syster om hon och andra systern skulle med. Då kom det fram att ena systerns kille skulle med och min andra systers killkompis kanske skulle med. Och tydligen hade mamma sagt att jag också fick ta med mig nån?!?
Ja men gud va kul. VEM DÅ!?

Jag vet att jag gnäller och att jag har vänner. Men man kan inte hjälpa känslan att man faktiskt ibland känner sig fruktansvärt ensam.

Men idag ringde min kusse, som jag bott en kortis med och som jag haft så himla roligt tillsammans med. Hon och hennes man har det långt i från lätt just nu ... och när man får prata om sånna riktiga ting som faktiskt händer - så känns mina problem väldigt små och man vaknar upp ur sin "tycka-synd-om-bubbla". Har en annan kompis som befinner sig i en separation och jag skulle inte för allt i världen byta plats med dom.
Dom kanske inte skulle vilja byta plats med mig heller. All by my self i en större stad i en pytte lägenhet. Men jag skulle för allt i världen inte vilja befinna mig i en separation med min sambo/man. Smärtan i hjärtat är inget man önskar någon.

Så med dom tankarna slutar jag faktiskt gnälla. Tragiskt nog så hjälper det att tänka på andras elände för att se ljusare på sitt eget.

Dagens ris till gubben som skällde på mig för att jag stod ivägen idag. När min bil pajjat och jag kört åt sidan för att inte vara ivägen för andra bilar. Gubben fick en två meter längre promenad väg pågrund av mitt misstag. Bitter I guess :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0