jag lever...

Guuu va tiden går i en rasande takt. Såg att jag senast skrev ett inlägg för drygt två veckor sedan. Undrar vad som hänt sedan dess.
Jag har varit hemma i Värmland och njutit av långledigt. Härligt härligt. Osocial, men ack så grymt underbart! Förra helgen var H här å hälsade på. Vi njöt av varandras sällskap, god mat, vädret och den vårvackra staden.
Imorn kommer familjen och det ska bli skoj att visa dom staden. Blir nog vnaliga rundan :) hamnen, fiket, stan... typ!
Mellan helgerna så jobbar jag mycket, sliter hårt... men trivs. Nu börjar saker och ting bli vardag och somvanligt så blir jag ju lite uttråkad. Men jag ska försöka att inte ta ngr förhastade besked. Var nära att gå på visning av en bostadsrätt i tisdags. Men jag SKA inte köpa en lgh i denna staden för nästan en miljon. Lägenheten var mkt fin, men jag ville inte gå på visningen å frestas :).
Annars så har en slutat på jobbet, mkt hastigt... Så nu är jag "ensam".

Jag har fått sms av killen som jag dissade. Guuu vilket rätt val jag gjort. Han är, och var, inget för mig.

Nästa helg är det valborg och då blir det långhelg i Värmland igen :), som det verkar så kommer många klassisar så jag utgår från att jag kommer njuta järnet!! Synd att L lämnar staden för västkusten, men sånt är livet. Man kan inte få allt. Hoppas dock på att få sova i hennes säng ;) (?). hihihi...

Nu ska jag betala en räkning, föra över pengar till H och sedan duscha. Imorn är en "jobbig" dag. Först massage, sedan frulle, sedan lite jobb, sedan middag ute med kontoret, sedan lite jobb, sedan avtackning av en pensionär (tårta), sedan lite jobb och sedan hemgång å HELG. finfint.
Lite pirrigt är det dock eftersom jag för första gången kört min "egen" lön. Eftersom jag inte var på jobbet idag så kommer jag ju imorn inse allt som jag gjort fel. Men det är inget jag kan tänka på nu, får lösa det imorn!

Jag är full av känslor nu, både bra och dåliga. Mest bra. Jag tänkte skriva att jag är så himla glad över ALLA vänner och är så himla stolt över er. Fina fina människor. Jag har ett jobb jag trivs med & är på ett företag som jag kan identifiera mig med. Jag är en stad som faktiskt inte är så dum ändå :). Sen är det ilandsproblem att ett duvpar bygger bo vid mitt fönster, att jag inte har nån kompis här i staden, att lägenheten är lite för liten... och att jag då å då saknar en man i mitt liv. Men inget går upp mot det jag faktiskt har....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0