arbetslös.

Nu har nog första chocken lagt sig. Jag är arbetslös efter årsskiftet. HJÄLP säger jag bara...
Men det är som det är, och ångest framkallar enorm kraft. Har sökt hur mkt jobb som helst. Det är inte så bra kvalitet på mina ansökningar - men det orkar jag inte tänka på nu :)
Jag har gråtit endel publikt. Men jag inbillar mig att det visar att jag är mänsklig och på nåt sätt vill vara kvar på jobbet. Jag vet inte om det sista är sant.. men men.

Men jag blir så himla förvånad över ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR. Jag vet ärligt talat inte vad jag gjort för att förtjäna dem... ?? Familjen som peppar och ställer upp. Vännerna som skickar kort, choklad och kommer med presenter. Arbetskamrater som beklagar och söker jobb åt mig. Alla dessa sakerna värmer så himla mycket och man klarar mycket i livet med detta stödet. När det stormar visar folk vad de går för och mina vänner är ena sanna vänner - det är ett som är säkert. TACK FÖR ATT NI FINNS!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0