.

När man har mycket med sig själv - så orkar man inte engagera sig i andra. Får dåligt samvete men orkar helt enkelt inte bry mig. Sorry vänner. Snart hoppas jag att jag är på banan igen, men tills dess så hoppas jag att ni har lite tålamod.
Avslutet närmar sig, och jag längtar på nåt märkligt sätt. Eller märkligt är det ju inte - eftersom ju numer vantrivs kopiöst mycket. Arbetsplatsen suger och folket på toppen har ingen empati och känsla för rätt & fel. Skönt att lämna. Men kommer sakna alla pappor och bröder. Underbara allihop (eller ja... de flesta).

Nu söker jag efter mig själv igen. Känns som om jag tappat bort mig själv på vägen, efter examen. Jobbet har gjort mig till någon jag tror att jag egentligen inte är. Nu börjar resan att hitta mig själv igen- och motivationen.