2:a inlägget för dagen
bloggen - min klagomur!!
Nu när saker känns skit så måste jag skriva av mig. Det räcker inte att älta med de som står nära. Jag måste få mina tankar på pränt. Hanna har varit här och ältat i några timmar nu. Det tackar jag hjärtligt för. När man pratar med kloka personer och får höra sina egna tankar (eftersom man säger dem till nån annan), så får man en ny syn på det hela. På ett vis tycker jag att det är skönt att se mitt eget problem i det hela för att slippa leva i förnekelse. Men det är även mycket mycket jobbigt eftersom det innebär att jag inte kan lägga över problemet på någon annan. Utan ta tjuren vid hornen och inse att jag måste bättra mig och arbeta med de punkter som jag gjort fel på.
Jag måste just nu utgå från att problemet kommer kunna lösas och att jag måste ha ödmjukhet för min egen del i det hela. Men jag kan inte lägga över hela problemet på mig själv, för det är inte bara jag som behöver förändras.
Jag hoppas verkligen att vi imorgon kan mötas i en förståelse för varandra och börja arbeta utifrån där. Tyvärr är jag skeptisk, men jag får se vart samtalet leder oss. Jag ska försöka fokusera vid de positiva känslorna jag har kännt för personen tidigare och utgå från att mitt omdömme vid den perioden inte kan ha varit helt fel. Utan att personen i fråga fortfarande besitter dessa kvaliteter och att jag kommer att kunna se de i framtiden. För tillfället är det för mycket negativa känslor för att jag ska kunna se dessa och det gör mig lite ledsen. Jag har ännu en gång låtit mig påverkas av andra tankar och inte låtit mig själv bilda mig en egen uppfattning. Det är så himla lätt att lyssna på andra och därmed få en bild av en person som inte är självupplevd, utan bara något jag hört. Och därför tänker även jag på dessa sidor.
Mitt utgångsläge för morgondagens diskussion/samtal/gräl är att jag får vara kvar i organisationen och att vi kommer lösa problemet. För detta krävs ödmjukhet från bådas sida och en vilja till förbättring. Jag tror och hoppas på det - vilja och ödmjukhet.
Jag är dock lite skeptisk, men det får morgondagen visa ;)
Ska försöka sova nu, tankarna kommer att snurra MASSOR. Men jag måste försöka. Pigga och glada imorn.
Nu när saker känns skit så måste jag skriva av mig. Det räcker inte att älta med de som står nära. Jag måste få mina tankar på pränt. Hanna har varit här och ältat i några timmar nu. Det tackar jag hjärtligt för. När man pratar med kloka personer och får höra sina egna tankar (eftersom man säger dem till nån annan), så får man en ny syn på det hela. På ett vis tycker jag att det är skönt att se mitt eget problem i det hela för att slippa leva i förnekelse. Men det är även mycket mycket jobbigt eftersom det innebär att jag inte kan lägga över problemet på någon annan. Utan ta tjuren vid hornen och inse att jag måste bättra mig och arbeta med de punkter som jag gjort fel på.
Jag måste just nu utgå från att problemet kommer kunna lösas och att jag måste ha ödmjukhet för min egen del i det hela. Men jag kan inte lägga över hela problemet på mig själv, för det är inte bara jag som behöver förändras.
Jag hoppas verkligen att vi imorgon kan mötas i en förståelse för varandra och börja arbeta utifrån där. Tyvärr är jag skeptisk, men jag får se vart samtalet leder oss. Jag ska försöka fokusera vid de positiva känslorna jag har kännt för personen tidigare och utgå från att mitt omdömme vid den perioden inte kan ha varit helt fel. Utan att personen i fråga fortfarande besitter dessa kvaliteter och att jag kommer att kunna se de i framtiden. För tillfället är det för mycket negativa känslor för att jag ska kunna se dessa och det gör mig lite ledsen. Jag har ännu en gång låtit mig påverkas av andra tankar och inte låtit mig själv bilda mig en egen uppfattning. Det är så himla lätt att lyssna på andra och därmed få en bild av en person som inte är självupplevd, utan bara något jag hört. Och därför tänker även jag på dessa sidor.
Mitt utgångsläge för morgondagens diskussion/samtal/gräl är att jag får vara kvar i organisationen och att vi kommer lösa problemet. För detta krävs ödmjukhet från bådas sida och en vilja till förbättring. Jag tror och hoppas på det - vilja och ödmjukhet.
Jag är dock lite skeptisk, men det får morgondagen visa ;)
Ska försöka sova nu, tankarna kommer att snurra MASSOR. Men jag måste försöka. Pigga och glada imorn.
Kommentarer
Trackback
