Att hitta magkänslan

Vindarna vänder snabbt i mitt liv. I löööv it.

Livet är inte alls lika deppigt som i mitt tidigare inlägg. JAG HAR ETT NYTT JOBB PÅ G! Bara bekräftelsen ger energi och framtidstro.
Det är ett annat jobb på mitt nuvarande jobb. Jag kan ingenting och kommer vara en otrolig nybörjare, om dom väljer mig och om jag tackar ja.

Jag har dock inte besämt mig helt ännu om jag är beredd att satsa, jag väntar på magkänslan. Man kan vara logisk och fundera hur mkt som helst, men det viktigaste är att känna efter magkänslan och låta den få vara med och välja.

Jag tror att jag måste ha bestämt mig tills i morgon så jag har lite att sova på.
Det lutar dock åt att jag är beredd att tacka ja om dom vill satsa på mig. Det kommer bli blod, svett och tårar framöver - men jag hoppas att det kan vara värt det.



Sjätte sinne...

Shit. Det är grejer det.

Fick känslan när jag var intresserad av en kille, att han var intresserad av en annan. Idag var jag en stalker och kollade dem båda på hitta.se och såg nu att dom delar adress.
Vi jobbade ihop alla tre, men hon hade sambo då. Men något (inget konkret) sa mig att han var intresserad av henne.
Nu flera år senare bor dom ihop.

Så kul kan man ha en lördag :)

Sjätte sinne/magkänsla är häftiga grejer.

bittrast eller mest bitter?

Det känns inte alls bra för tillfället.
När man känner såhär så funderar man alltid på om det någonsin kommer bli bra igen. Det undrar jag nu med.
Och man tänker alltid att såhär less har jag aldrig varit förut. Det kanske jag har, och jag kommer säkert att bli det igen.
Man är bra på att glömma.

Just nu känns livet väldigt instängt och fyllt av rutin, vilket jag inte alls gillar. Jag gillar inte mig själv i dagsläget. Jag känner mig bitter, sur och missunsam. När hände detta?

Jag vet att jag måste ta mig ur det själv. Det är ingen annan som kan göra jobbet, men jag vet inte vad det är jag ska göra. Det känns jobbigt, jag har inte hittat vägen ut.

Jag känner mig ensammast i världen och har ångest för semestern. Jag vill inte spendera den hemma hos mamma och pappa ännu ett år. Ett alternativ är att inte alls ta nån semester, men då blir jag ju kvar här. Och här vill jag inte vara...

Jag vet att endel av receptet är att flytta. Det är en del av vägen ut. Det löser inte alla problem, men det är ett stort problem. Att jag börjar hata att vara här.

Är det nån som känner igen sig. Jag är säkert inte ensam med mina känslor (?).

Nåt som hänger ihop med mitt tråkiga liv är min oerhört jobbiga granne. Men det jobbiga är hur jag reagerar på henne. Hon festar varje helg och jag mår verkligen dåligt av det. JAG har gjort det till ett jättestort problem. Jag hörde att hon var hemma ikväll och spelade musik, och jag började på en gång må dåligt. Nu hörs höga skratt och min puls går upp och jag mår dåligt. Herregud vad patetiskt!! Ja hon är ett problem, men hur jag reagerar är fan ett större problem. Skärpning.

Kanske bloggen från och med nu kommer handla om vägen ut. Hur jag tar mig från här till att bli glad och motiverad igen. Jag är just nu bara trött, less och bitter. Sorry för det alla som behöver tampas med det.


RSS 2.0